Idag har vi förflyttat oss från Tainan till Kenting på Taiwans sydspets. Längs vägen stannade vi vid Fo Guang Shan, ett buddhistiskt komplex som drivs av ett trossamfund (sekt) med souvenirbutiker, världens största sittande...
Denna dag föreslog vår guide Shekhar att vi skulle gå upp på en höjd 300 meter högre än Lhamuje, där vi bodde, för att få se en vacker soluppgång. Vi var tre, jag, Owe och Palle som kom till samlingen för att gå upp till toppen. Förutom vi tre och Shekhar så följde assistenten Rokina med. Den andfådda vandringen upp till utkikspunkten började i pannlampssken men snart så började det ljusna så smått och när vi nått toppen dröjde det inte mer än 15 minuter innan solen började titta fram över horisonten och de vackra dimhöljda dalgångarna. Med en fond av 8000-meters toppar. När man sedan vände sig åt väster och såg de höga topparna belysas med dagens första solstrålar så var morgonen fulländad. Detta var nog en av de bästa platserna jag har varit med om att se en soluppgång.
Efter frukosten började vi vandra mot Jhapre där vi skulle bo nästa natt. Vår guide föreslog att vi skulle ta en liten omväg för att titta på en övergiven by med ett kloster som också var övergivet. Klostret stod kvar men husen var ruiner efter år av förfall och den stora jordbävningen 2015. Eftersom vi gick genom skogsbeklädda sluttningar genomfördes vandringen under tystnad för att få se några djur. Tyvärr så blev det bev det ingen framgång och Shekhar var förvånad att vi inte såg några djur.
När vi kom fram till lodgen blev vi bjudna på te i köket som var ovanligt stort men som brukligt så eldades det i en eldstad med utan ordentlig skorsten, det är ganska rökigt i Nepalesiska kök men de lagar god mat. Det var skönt att krypa ner i säcken efter ännu en fantastisk dag i Nepal.
Dagens vandring innebar ungefär lika mycket uppför som nerför. Vi började med att gå igenom en skog där det fanns vilda röda pandor, eller kattbjörn som de också heter på svenska. Vi gick tyst på led och spanade efter pandor och fåglar. Det var en mäktig känsla gå genom en granskog där bambu av olika storlekar växte varav den minsta var det enda den röda pandan åt. I bakgrunden mellan träden kunde man se de höga vita bergen: Mount Everest, Lohtse, Makalu, med flera. Vi såg tyvärr inga pandor, men en skrämd fasan flög iväg mellan träden.
Vi rastade på en fantastisk rastplats med utsikt över bergen. Sedan fortsatte vi att runda Pikey Peaks för att äta sen lunch vid en liten lodge. Efter lunchen gick vi mest nerför till Lhamuje, dit vi kom precis vid solnedgången. Den vidsträckta utsikten över bergstopparna som ligger utsträckta tiotals mil i öst västlig riktning gjorde att man tydligt kunde se hur den östligaste 8000-meterstoppen blev mörk först, sedan de västerut. Mäktigt.
Klockan fem på morgonen vandrade nästan hela gänget iväg mot Pikey Peak i skenet av pannlampor. Efter en timme stannade vi på en öppen plats och tittade på den magiska soluppgången över bergen.
Vi kämpade på uppför höjden och två timmar senare kom vi upp på toppen, 4065 meter över havet. Här var utsikten magnifik och det gick att se sju av världens fjorton toppar över 8000 meter. Här åt vi en sen frukost och njöt av utsikten i den varma solen. Vi kalasande också på bland annat skumtomtar och djungelvrål.
Fem av oss fortsatte sedan till den andra toppen med lite andra vyer. På vägen ner såg Shekar en "Himalayan Griffon" (en gam) högst upp i ett träd.
Skriven 14 november.
I går hade vi den tuffaste dagen hittills. Vi började från Sete tidigt på morgonen för att hinna fram till nästa lodge det blev mörkt. Nästan hela dagen skulle vi vandra uppför, bara en liten bit på slutet gick lite nerför till dagen slutmål. Niclas och jag började i lite högre tempo eftersom vi följde med Shekar och assisterande reseledaren, Rokina, från lodgen i Sete.
Vi passerade det enda stället vi kunde få lunch på 700 höjdmeter senare. Det var för tidigt för att äta så vi tog paus och fick med oss mat att äta senare. Den här gången följde bara jag med Shekar när han var klar, övriga hade knallat iväg drygt en halvtimme innan vi gick. Det blev en riktig utmaning att följa med Shekar rakt upp för berget. Formen var ganska god, men det var riktigt jobbigt. Vi stannade och Shekar berättade om olika saker på väg upp.
När vi kommit till bergskammen, som ledde mot utsiktpunkten och nattlogin, kom vi ikapp övriga. Vi åt lunch och sedan tog vi oss upp till första utsiktsplatsen för vandringen på ungefär 3800 meters höjd. Där fick vi se Mount Everest för första gången. Niclas och Nils gick lite före övriga och missade platsen vi skulle vika av mot utsiktplatsen. De valde att inte knalla rakt upp för den 250 meter höga kullen, utan väntade på att vi skulle komma ner en bit längre fram.
Skriven 12 november.
Vi gick upp tidigt i morse eftersom dagens vandring var lång. När vi hade gått en stund visade det sig att man börjat bygga en väg längs leden vi skulle gå. Vår reseledare Shekar fick planera om och vi fick ta en omväg till platsen för vår lunch.
När lunchen var avklarad började dagens stigning. På tre och en halv timme vandrade vi från ca 1700 till ca 2600 meters höjd. På vägen fick se både vilda och tama djur. Det mest intressanta var en örn som Shekar kallade "black eagle".
I lodgen i Sete, som drivs av sherpas, hade vi en trevlig kväll i samlingssalen där en vedkamin gav härlig värme.
Detta var den första vandringsdagen och vi började lite försenade från Shivalaya, det är alltid spännande att veta vad som väntar en när man ger sig ut på äventyr i andra länder. Det visade sig att bygga trappor är de bra på i Nepal. Vid lunch så visade min klocka att jag hade gått 235 våningar upp vilket kan stämma då vi hade gått upp 900 höjdmeter. Det var fantastiska vyer och många små gårdar som vi passerade.
Våran guide berättade om växterna som odlades och hur torkade dessa i solen. Bland annat så fick vi se hur bladen till gurkmeja såg ut. Framme vid passet som skulle passeras så lagade våran guide en utsökt nudelsoppa. Han hade också en förevisning hur han lagade till den och vilka ingredienser som var i. Detta gjordes över en öppen eld i köket som inte hade någon skorsten. Röken fick ta sig ut bäst den ville i springorna i taket.
Efter lunchen så blev det en nedstigning ca 450 meter till lodgen som vi skulle bo i. Jag följde med våra bärare ned, det blev en svettig nedstigning där vi kom fram en halvtimme tidigare en resten av gruppen. Bärarna som bland annat är sherpas bar närmare 30 kilo och jag bara en dagsturssäck.