Igår var en transportdag för oss. Förmiddagen gick åt till internet och shopping medan eftermiddagen bestod av lunch och transport till Ajmers järnvägsstation. Vi tog en jeep in till järnvägsstationen och letade sedan upp tåget som...
Under gårdagen transporterade vi oss från Suvarnabhumi till Chiang Mai med flyg. Allt gick smidigt på flygplatsen. Vi var där dryga två timmar innan avgång, det var ingen kö i incheckningsdisken så efter fem minuter var vi på väg mot gaten. Vi flög med lågprisbolaget Air Asia så givetvis måste man betala för incheckat bagage men då ingick det mat. Maten var rejält stark, välkommen till Thailand. När bagaget var upphämtat så tog vi oss till hotellet där blev vi uppgraderade och fick ett rum på 60 kvadratmeter med två sängar och en soffa och balkong.
I går lördag skildes vi åt från våra nio vandringskamrater vi umgåtts tätt med under två veckor. Vi åt frukost tillsammans på Shiva Guesthouse 2, förutom de fyra som tidigt på morgonen gav sig av på ett sightseeingflyg längs de höga bergen från Annapurna till Malaku. Vi träffade dem igen när det drog ihop sig för oss att åka till flygplatsen. De var mycket nöjda med flygturen med Buddha Air. Vi tog farväl av varandra innan jag och Niclas åkte till flygplatsen. Ove och Anette skulle vidare in till Katmandu och delade bil med oss.
Vi kom i god tid till flygplatsen och allt gick smärtfritt utan alltför många köer. Gränspolisen som kontrollerade mitt pass frågade om jag haft det bra i Nepal varpå jag nämnde att jag bland annat vandrat i 10 dagar. Det slutade med att han ägnade ett par minuter åt att försöka förstå var jag vandrat. Han var väldigt nyfiken och det spelade ingen roll att kön växte bakom mig. En märklig situation.
En halvtimme sena lyft vår Thai Airways A330 mot Bangkok. Under den första kvarten passerade fyra 8000-meterstoppar på ganska nära håll (Mount Everest, Lhotse, Makalu och Kanchenjunga) vilket gav inspiration till reflektion över den arrangerade delen av resan: Niclas och jag har haft förmånen att tillsammans med ett mycket härligt gäng människor från Sverige och Norge samt våra två guider (newar) och sex bärare (tamang) från Nepal fått uppleva Nepal och bergen i Everest-regionen på nära håll. Vi har bott på enkla lodger som drivits av både sherpa och tamang. Alla har bidragit till att vi mött strapatser och ibland enkla luncher med gott humör och ofta med ett härligt skratt. Många initiativ har tagits och alltid med omtanke om varandra när vi gått i olika tempo och några hamnat på efterkälken. Tack ni som var med och bidrog till ett oförglömligt äventyr i Himalaya!
När vi landat i Bangkok, fått 60 nya dagars uppehållstillstånd i Thailand och blivit hämtade av hotellets flygplatsbuss började nästa del av vår resa; avkoppling i Chiang Mai och Bangkok under en vecka innan vi åker hem.
Efter en ovanlig varm natt på hotellet i Rumjatar så intogs frukosten utomhus och en kort väntan på vår hyrda eldrivna buss om skulle ta oss till Bhaktapur via Baithali där vi skulle övernatta nästkommande natt. Efter en klättring med bussen uppför en slingrande grusväg kom vi fram till Okhaldhunga. En kvinna stod och väntade på oss med mina solglasögon som jag glömt på lunchstället dagen innan. Hon fick 500 rupies som tack. I Okhaldhunga gick vi runt i den gamla stadsdelen och tittade och gjorde några småinköp.
När bussfärden fortsatte gick vägen på en bergsrygg med flera hundra meter branta sidor ner till dalgångarnas botten. Det var en fin utsikt och inga räcken som skymde någonting av utsikten. Vägen tog sig nerför bergssidan till botten av dalgången där vi efter en stund kom fram till ett samhälle där vi intog lunch. Vägen blev bättre och vi hade förhoppningar att det skulle bli en lugn resa till hotellet. De önskningarna grusades snart för vi kom fram till ett område där förra årets monsun hade sköljt bort stora delar av vägen. Det blev en gropig färd i låg fart där man ibland åkte mer eller mindre i flodfåran. Till sist kom vi fram till hotellet i Baithali där vi fick resans bästa dal baht.
Nästa morgon tog vi en promenad bland fälten i byn och våran guide visade oss olika grödor och hur man odlade på terassodlingar. Vi besökte också den heliga platsen Namo Buddha, där det idag ligger ett kloster. Här offrade den 28:e reinkarnationen av Buddha kött från sina ben för att ge mat till en svältande tigerhona med fem ungar. Vi kom fram till Bhaktapur efter lite köande i trafiken och avslutade dagen med en avskedsmiddag där vi avtackade vår guide och hans assistent.
Vi började även sista vandringsdagen med att komma iväg en timme senare senare än planerat. Som vanligt var det frukost för reseledarna och betalning för logi och mat som drog ut på tiden. Det kom att bli den längsta vandringsdagen hittills ungefär 17 km lång och 1600 höjdmeter nerför. Vi hann dock med att klättra upp till en utsiktsplats för att en sista gång beskåda Mount Everest.
Få turister går som vi gjorde och det var glest mellan matställen. Återigen lagade Shekhar nudlar åt oss i någons kök där han även köpte råvarorna till maten. Vi tog det försiktigt nerför på grund av några svaga knän samt någon omplanering av rutten. Sista halvtimmen vandrade vi i mörker i lantlig bebyggelse mot vår logi i Rumjatar.
Efter middagen avtackade vi våra bärare med presenter och lite extra dricks eftersom de skulle lämna oss tidigt på morgonen nästa dag.
Vi började dagen med att lyssna på eleverna på munkskolan när de genomförde en timmes mässande av texter och i bland spelade de på klassiska tibetanska blåsinstrument, cymbaler och en stor trumma. En trevlig meditativ upplevelse före klockan sju på morgonen.
Efter frukosten tittade vi på morgonuppställningen på den lokala skolan, där de stackars eleverna var tvungna att genomföra morgongymnastik och lyssna på rektorn 15 minuter på morgonen. Med tanke på att de flesta eleverna fått gå upp till en timme enkel väg hemifrån på morgonen för att komma till skolan, kan man tycka att det var lite onödigt.
Före lunchen hade vi en frågestund med lärarna och eleverna på munkskolan. Sammanhanget gjorde att det blev ett mycket stelare möte än födelsedagsfesten kvällen innan. Det var ändå ganska informativt och det hela slutade med att vi samlade in pengar som bidrag till ett projekt för att stötta eleverna med munkkläder som är ganska dyra.
På eftermiddagen vandrade vi en enkel vandring på ungefär 7 kilometer men 500 meter uppåt till boende på den sista platsen vi kommer att kunna se Mount Everest.
Dagens frukost åt vi ute i solen med de vita bergen i horisonten. Innan vi lämnade Japhre tittade vi in i ett buddistiskt kloster som var utformat enligt tibetansk tradition. Vandringen mot dagens mål i Kerung gick mestadels i kulturlandskap med hus och byar blandat med en del skog. Lunchen åt vi i en liten by på väg ner mot dalgången vi skulle korsa på en hängbro. Kök och matsal var i ett och samma lilla rum med stampat jordgolv. Här brukar normalt lärarna på den intilliggande skolan äta, men den här dagen var det begravning i byn så Shekhar fick laga nudelsoppa åt oss.
Dalgången korsade vi på en 216 meter lång hängbro högt över ån nedanför. Den var stabil och väl förankrad, men titta ner var inte ett alternativ för mig. Nu väntade några hundra höjdmeter uppför innan vi kom fram till nattens boende, Lama homestay and lodge.
När vi ätit kvällsmat inträffade den största överraskningen hittills. Vi blev inbjuda till en födelsedagsfest för ägaren till lodgen och som även är lama, buddistisk munk, och lärare på den intilliggande internatskolan för blivande munkar. Vi till en samlingssal i skolan där släkt, vänner och skolans elever och lärare samlats. Vi fick mjölkte och sedan började firandet. Födelsedagsbarnet fick presenter överlämnade tillsammans med en sjal hängd rund halsen. En fin tårta stod framställd och en intressant tradition var att de första som gratulerade tog lite färgad kristyr och smetade i ansiktet på den som gratulerades. Firandet fortsatte med dans av munkeleverna innan det blev mer gemensam dans. Efter en stund flyttades musik och dans ut eftersom golvet inte skulle klara belastningen.