Eller: Varifrån går tåget till Lhasa?

I går började vi dagen med att åka till pandacentret strax utanför Chengdu. När vi kom till entrén såg vi direkt att den var omgjord sen sist vi var där för att kunna en svälja större mängd besökare. Pandorna var ett kärt återseende. En äldre panda som älskar att sitta mitt framför besökarna och äta bambukvistar var kvar, liksom "tonåringarna" som småbråkade med varandra.

Efter lunchen på pandacentret tog vi snabbtåget till Chongqing, en tur på två timmar med maxhastighet 200 km/tim. Vi anlände till den nybyggda järnvägsstationen som visade sig vara ofantligt stor med förvirrande skyltning. När vi gått runt en knapp halvtimme för att försöka hitta vägen till tåget till Lhasa kom vi ut ur den jättelika stationsbyggnaden. Vi entré nummer ett fick vi reda på att vårt tåg inte alls gick därifrån utan att vi skulle gå mot en busstation några hundra meter därifrån. Som tur var kan vår reseledare Paul lite kinesiska så han lyckades ta reda på att vi skulle åka med buss 663 för att komma till järnvägsstationen där vårt tåg skulle gå ifrån.

Lättnaden blev total när vi gick fram mot stationsbyggnaden där vi blev avsläppta på hitta vårt tågnummer på den stora informationstavlan över ingången. För att få komma in i stationen blev vi noga kontrollerade mot vårt tillstånd för att åka till Tibet. Innan vi fick kliva in i vår vagnar kontrollerades våra namn på biljetterna återigen mot tillståndet.