Tjugo i sex klev vi upp och satte oss på verandan utanför vårt hotellrum och spanade ut mot gatan fyra meter bort. Snart skulle de komma. Munkarna som börjar dagen med att gå runt staden och samla ihop ris till dagens måltider. Mitt på gatan hade grannen mitt emot hotellet satt ut en plaststol och några bambukorgar med ris. Tio i sex kom den första av en handfull grupper om 8-10 munkar i orange dräkter närmast ljudlöst gående. Var och en fick en handfull kokt ris i ett kärl och fortsatte till nästa person längre ner på gatan för att få mer.

Vi hade återigen en hel dag för egna aktiviteter. Sone hade föreslagit några aktiviteter som innebar endera två timmar i tuktuk (vattenfall i Pak Ou) eller fyra timmar i flodbåt (grottor). Inget av alternativen kändes speciellt lockande, utan vi valde att utforska Luang Prabang lite djupare. Eller högre som det kom att bli.

Direkt efter frukosten, innan temperaturen passerade 30 grader, klättrade vi upp för drygt 300 trappsteg till Phousi Hill. Här fanns några så tempel och i princip 360 graders utsikt över staden.Vi tog en annan väg nerför den 100 meter höga kullen och passerade ett antal Bhudda-statyer i olika varianter. Resten av dagen ägnade vi åt att dricka gott laotiskt kaffe, lägga ut bilder här på hemsidan och skriva vykort.