I förmiddags tog vi tåget från Pyin Oo Lwin mot Hsipaw. Järnvägen är smalspårig med gamla lok och vagnar. Medan vi stod kvar på perrongen klev en man ner under vår vagn och började bända med bromsarna... Vi hittade med lite hjälp våra platser i förstaklassvagnen (upper class).

Det lilla dieselloket började leta sig ut från stationen i maklig promenadtakt innan det gasade på. Som mest kom tåget upp i lite drygt 40 km/timme. De gånger tåget letade sig upp i lite högre farter var spåret ofta så ojämnt att vagnen endera gungade kraftigt i sidled så att huvudet for från sida till sida, eller så hoppade vagnen upp och ner så att man nästan studsade i sätet. Med en snittfart på ungefär 25 km/timme snirklade sig tågen fram genom smala passager av blommor och träd genom landskapet.

Efter tre och en halv timme kom vi fram till den stora stålbron över Gokteik-ravinen som byggdes 1901 av en amerikansk firma. Tåget kröp fram på den över 600 meter långa bron ca 300 meter över dalgången. Vid stationen efter bron väntade bussen på oss och körde oss till Hsipaw.