I går tog vi tunnelbanan till ön Lantau. Där åkte vi linbana Ngong Ping. Det var en ca 5 km lång bana med fin utsikt över omgivningarna, bl.a. den nya flygplatsen. Det är inte alla gånger man kan sitta och se på när en jumbo jet
...Jag och Niclas åkte till Skottland och Världsscoutjamboreen i England 17-30 juli 2007.
Efter att vi checkat in pa hotellet i fredags akte vi till London Eye (jattestort pariserhjul) och tittade pa London fran ovan.
I gar formiddag tog vi tunnelbanan in till Oxford Circus och tittade i affarer. Det blev inte speciellt mycket handlande, eftersom allt ar ganska mycket dyrare har an hemma i Sverige. Pa eftermiddagen passade vi pa att besoka Harrods den sista dagen i rean. Deta hade manga andra ocksa gjort, det gick knappt att ta sig fram i varuhuset. Kvallen agnade vi at att titta pa en fim om livet i havet pa Londons IMAX-biograf.
I dag besokte vi varldsscoutjamboreen pa Hyland Park i Essex. Det var 40000 deltagare och flera tusen besokare. Vi lyckades traffa de tre personer som vi visste var dar och ett antal andra som vi kande sedan tidigare.
På väg från Islay till Edinburgh passerade vi en originell sluss. Falkirk Wheel, utanför Falkirk, byggdes 2002 och sammanbinder två gamla vattenleder i Skottland. Slussen har formen av ett stort pariserhjul, men med bara två "gondoler". Gondolerna fungerade som en slags docka som man körde in båtarna i och som sedan bytte plats plats med varandra. Den nedre gondolen åkte upp och vice versa. Sedan öppnades gondolerna och båtarna kunde köra ut.
I morgon tar vi tåget ner till London.
På måndagsmorgonen tog vi färjan till Port Ellen på Islay. Färjan tog ca 2 tim 20 min i underbart vackert väder. Under färden passerade vi de tre Islay-destillerierna som ligger längst åt sydost.
Vi skulle bo allra längst ut på den sydvästra spetsen på ön (Portnahaven), så vi passade på att besöka destillerierna som låg längs vägen. Först ut var Bowmore, som tyvärr inte tillverkade någon sprit just nu, pga dålig tillgång på vatten och underhåll av anläggningen. Guidningen var helt ok och provsmakning av hur många av deras sorter man ville. Efter Bowmore åkte vi till ett destilleri ingen av oss hade hört talas om: Kilchoman. Det visade sig att det var nystartat och att deras äldsta destillat var två år gammalt, ett år för lite för att få kallas whiskey.
Sista destilleriet på väg mot Mrs Aldridge utanför Portnahaven var Bruichladdich. Vi kom för sent för att gå en guidad tur, men smaka på whiskey fick man i alla fall. Vårt boende var vid en liten by med en pub och en stor fyr.
På tisdagen hade vi bokat en guidning på Laphroaig. Det var en mycket bra guide som tog god tid på sig och hade en massa anekdoter att berätta. Efter turen fick alla som var medlemmar i Friends of Laphroaig ett intyg på att man besökt Laphroaig, samt en liten miniatyrflaska. Vi märkte även ut våra kvadratfot mark på Islay som ingick i medlemsskapet.
Nästa destilleri vi besökte var Ardbeg. Där åt vi en god lunch innan vi gick rundturen. Det här destilleriet var fortfarande i drift innan säsongens driftstopp. Det var också en bra rundtur med mycket historia om Ardbeg och Islay. På väg tillbaka till Portnahaven stannade vi till vid Lagavullin.
Nu har vi äntligen fått tag på ett internetcafe, så nu kommer några rader om vad vi har gjort de de senaste dagarna.
Vi åkte från Fort William i hällande regn och styrde vår färd mot färjeläget Kennacraig. På vägen ner stannade vi först till vid en borg som låg på en liten ö. Borgen var med i Monty Pythons film "Jakten på den heliga Graal" och kallades då borgen "Arrrrggghhhh!". Vi fortsatte sedan till Oban där vi gick en rundvandring på whiskey-destilleriet.
Framåt sextiden på kvällen kom vi fram till färjeterminalen, som visade sig ligga helt för sig själv vid kusten. Närmaste by låg 8 km bort. Natten tillbringade vi på The Rhu House, ca 2 km från färjan.
I dag gick vi upp tidigt (kl halv åtta). Efter frukosten handlade vi matsäck till vår planerade topptur på Ben Nevis. Dessutom införskaffade Jonas ett exemplar av den nya Harry Potter-boken, som det för övrigt pågår ett priskrig på.
Toppturen flöt på bra. Vi avverkade de ca 8 km vandring till toppen på 3 och en halv timme. Toppen ligger på 1344 m höjd och vi började vandring ca 10 m över havet.
I förrgår kväll fick vi till slut, efter en stunds letande, få tag på en Bed&Breakfast. Vi lyckades hitta en nystartad B&B, Rowan Cottage, i Drumnadrocnit (västra stranden av Loch Ness) som inte var fullbokad. När vi hade packat in oss i rummet letade vi oss iväg till en pub där vi åt och drack gott.
På morgonen fick vi en stor frukost. När vi checkat ut åkte vi till en gammal slottsruin, Urquarth, några km utanför byn. När vi tittat på ruinerna passade vi på att spana efter sjöodjuret. Just den här dagen verkade monstret vara i någon annan del av sjön, så vi fick tyvärr ingen bild på det.
När vi var nöjda med odjursletandet åkte vi till staden Fort William vid foten av Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis. Här börjar dessutom den caledonska kanalen som sträcker sig till Inverness på den skotska östkusten. När vi kommit fram och fixat allt boende utom de sista nätterna i Edinburgh, åkte vi till en 110-årig järnvägsbro. Bron som ligger ca 2 mil väster om Fort William, sträcker sig över en dalgång och är ganska lång och krökt. Det här är för övrigt bron som användes för filminspelningen av några av Harry Potter-filmerna.