Klockan 06.30 åkte vi iväg i två minibussar mot gränsstationen Chiang Khong vid Mekongfloden. Knappt två timmar senare blev vi utstämplade ut ur Thailand. På andra sidan passkontrollen klev vi på en
...
Två veckors semester i Thailand i mars 2011.
När vi hade solat vid poolen och ätit lunch drog vi till nationalparken Hat Wanakon och köpte souvenirer och gick längs stranden och tittade på gamla lämningar efter koraller. Vi ville passa på att åka mer mc så vi drog tillbaka rakt genom byn och hamnade till slut i ett litet fiskeläge en halvmil söderut. Vi kikade på båtar och snäckor som blåst upp på stranden. Innan vi åkte därifrån köpte vi någon form av grillade revben på pinne med mycket mer ben än kött. Hundarna i närheten var mycket intresserade av att få benen när vi hade gnagt på dem. På väg hem stannade vi till vid restaurangen i Sang Arun och åt litet lätt innan vi åkte tillbaka hem.
I går hade jag tid för att besöka ortopeden på sjukhuset i Prachuap Khiri Khan. Vi tog en taxi från Nöng och åkte dit och medan jag var på sjukhuset gick de andra runt i staden. När jag kommit till sjukhuset blev jag skickad till röntgenavdelningen. Jag fick en vägbeskrivning av "kundmottagaren" vid receptionen och sedan knallade jag iväg. Rakt fram och sedan till vänster. Det kan väl inte vara så svårt, det är väl bara att läsa på skyltarna. Det visade sig inte vara så enkelt eftersom alla skyltar är skrivna med thai-bokstäver, utom för akuten, kassan och receptionen. Som tur var hade jag varit där en vecka tidigare, men då blev jag skjutsad i rullstol...
När jag hade snurrat runt en stund och inte visste var jag var lämnade jag in mina papper i en lucka och frågade "x-ray?". De tittade på mina papper och knappade i datorn och bad mig sitta ner. Jag hade lyckats hitta rötgenavdelningen trots allt och när jag satte mig ner och tittade mig omkring så kände jag igen mig. När plåtarna var tagna skulle jag gå till ortopeden. Jag frågade mannen i mottagningen om vägen. Det övergick hans engelskakunskaper, men jag fick en utförlig vägbeskrivning på Thai som jag tackade för och gick tillbaka till receptionen. Där fick jag hjälp av den vänlige mannen vid receptionen.
Ortopeden tog emot mellan 10 och tolv och det var ett antal före mig i kön så jag fick vänta i drygt en timme innan det var min tur. Han tittade på röntgenbilderna och berättade att det tog fyra veckor att läka och att ett mindre förband vid tån inte var att tänka på. Behandlingen för tåfraktur var att staga upp både fotleden och tårna, men de bytte ut mitt slitna gips mot en plastskena som de formade runt fot och fotled. Tyvärr lyckades de forma skenan så att den låste fotleden, men såg inte till att lilltån fixerades i rätt läge utan pekade något utåt i alla fall.
Väl tillbaka till huset missnöjd med att fortfarande ha foten i ett dåligt gjort stort bandage sökte jag på internet om tåfraktur och hittade lite på sjukvårdsrådgivningens hemsida. I Sverige gipsar man inte men om tån pekar åt fel håll, som min gjorde, drar man rätt det och tejpar ihop den med granntån som stöd. Någon gips kring hela foten lägger man inte. Jag bestämde mig i alla fall för att ta bort jätteförbandet och tejpa ihop tårna istället.
I går efter fisketuren blev vi inbjudna på bröllop av han som ordnade med turen. Efter viss tvekan bestämde vi oss för att gå och på förmiddagen var vi med på vigseln mellan ägarna av Kellys coffee shop där han är från Thailand och hon från Storbritannien, med ceremonierna enligt Thailändsk tradition med munkar och allt. På kvällen var det bröllopsfest från klockan halv sju med brudparets släktingar och diverse inbjudna västerlänningar i Huai Yang.
När vi kom till Kellys café på morgonen fick vi sitta ner en stund innan ceremonierna för Kelly och Surachai började. Först ut var en parad med brudgummens släkt och alla inbjudna där brudens föräldrar fick avgöra om brudgummen skulle bli insläppt eller inte. Detta startade klockan 9 eftersom 9 är ett lyckotal i Thailand. Sedan vidtog en ceremoni där brudgummen anhöll om brudens hand av brudens föräldrar genom att köpslå hur mycket han skulle få betala för att få bruden. Han blev av med klocka, mobiltelefon och plånbok innan han blev accepterad:)
När vi hade ätit mat kom nio munkar för att be för och hålla en ceremoni för brudparet. Det var en mäktig upplevelse. Munkarna blev bjudna på mat och höll en sista ceremoni innan de åkte tillbaka till templet. Då fortsatte en vattenceremoni där alla gäster fick hälla vatten på brudparets händer som en lyckönskning.
På kvällen var det fest och vi hade med lite pengar i kuvert till brudparet som vi fått tips om att man skulle ha. Det var en mycket trevlig fest med mat, öl, dans och musik. En festlig detalj var att byns poliser i tjänst kom med polisbilen och bjöd in sig själva till festen. De satt vid ett bord och åt mat och drack några öl också innan de gav sig av ett efter ett par timmar. Det var tydligen en ära att polisen bjuder in sig själva på ett thailändskt bröllop.
I dag åkte vi på snorkling- och fisketur till Ko Chan och Ko Thai Si utanför nationalparken i Huai Yang. Leif och Anita snorklade medan jag, Susanne och Tomas fiskade. Fiskarna bland de grunda korallreven fick finna sig i att lämna ifrån sig ett hundratal fotografier, med sex fiskar från de djupare vattnen fick sätta livet till. Mycket sol och värme och härliga havsvyer.
Turen arrangerades av Kellys coffee shop och vi avreste därifrån vid elvatiden på förmiddagen. Vi åkte flak rätt ut på motorvägen mot vad som visade sig vara nationalparken Hat Wanakon. Där ville de att vi skulle betala besöksavgift, men det tyckte inte turarrangören att han hade råd med. Vi vände helt sonika tillbaka till byn och åkte bakvägen in till nationalparken där det inte finns någon parkvakt.
Det var en handfull barn i tre till tioårsåldern med på turen ut till öarna Ko Chan och Ko Thai Si. Båtturen tog en halvtimme i femton knops fart. Där började vi med att äta lunch innan vi fiskade. Efter en knapp timmes fiskande tröttnade barnen och vi åkte till stranden med dem. Jag, Tomas och Susanne åkte tillbaka ut och fiskade i två timmar till.
Jag fick både första och andra fisken och Sussi fick tredje. Storfiskaren Tomas som var en påhejare bakom turen såg inte ut att få någon fisk alls, men han repade sig och drog upp tre småfiskar på raken innan vi vände hemåt. Vi utövade någon form av djupmete med bläckfisk som agn. Helst skulle kroken ner på botten samtidigt som man rörde betet upp och ner för att locka fiskarna att hugga.
I går åkte vi till Hua Hin för att uppleva nattmarknaden och äta färska skaldjur. Innan minibussen kom och hämtade oss klockan tre hann jag med ett videosamtal till Sverige med Skype. Enligt uppgift hade vi en bredbandsförbindelse till Sverige på 1,8 MB/s vilket är något av ett rekord.
I Hua Hin började vi med att gå ett varv runt staden på jakt efter ett shopping center och jeansköp, men det misslyckades. Vi hamnade på nattmarknaden i stället runt skymningsdags. Det var en hel del insupande av atmosfären, men också några inköp av t-shirts med mera. Vi provade också någon slags pannkakor med banan, rotee, innan vi skyndade till skaldjursrestaurangen där vi beställt bord.
När vi kom fram till restaurangen var det nästan fullt, men som tur var hade vi bokat bord. Vi fick sitta nästan längst ut vid havet. Det var en riktig lyxrestaurang och eftersom jag, Susanne och Tomas skulle få vår födelsedagsmiddag fick mamma och pappa bestämma vad vi skulle äta. Det slutade med varsin grillad räka och en havsaborre och en hummer (languster) att dela på. Missförstå mig inte, de fem räkorna vägde tillsammans 1,2 kg, ungefär lika mycket vägde hummern. Det smakade fantastisk gott.