joomplu:714

Resedagbok Taiwan 2023

ChishangTidigt i morse startade vi vår fem timmar långa resa till Chishang. Vi tog flera pauser längs vägen med bland annat kaffe och fotografering av Stilla havet på vår resa längs Taiwans östkust. Vi mötte upp vår lokale guide i Guangshan där vi också åt lunch och tog en gemensam promenad genom staden. Nästa aktivitet var att titta på vår guides odling av sojabönor, men tyvärr fick inte bussen köra på de små vägarna sista biten. Planerna ändrades så vi åkte till byn Haiduan istället. Haiduan är centrum för en av Taiwans ursprungsbefolkningar, Bunun.

På kvällen åt vi god mat på en restaurang som serverade klassisk mat från Amis-folket. Vi fick rätter med sidfläsk, fisk och speciella grönsaker som sköljdes ned med ett grumligt risvin.

KentingVi började med att kliva på vår buss som tog oss till Kenting nationalpark där vi fick en guidad tur av en guide som var lärare till yrket och hon försökte lära oss om olika träd och växter som växer på södra Taiwan. Vi fick även gå ner i grottor som bestod av gamla korallrev som har tryckts upp av två kontinentalplattor som kolliderar och pressar upp havsbotten. Vi gick också upp i ett utsiktstorn där vi hade milsvid utsikt över de sydligaste delarna av Taiwan.

Efter middagen började vi med bad i Stilla havet och lite solande på stranden. Värmen har mildrats lite, det var bara 29 grader idag så det var skönt på stranden med en nordostlig vind som svalkade. Tre av oss i resegruppen delade på en taxi och åkte till fyren som står på den sydligaste udden och som hade uppförts av engelsmännen i mitten av 1800 talet. Denna fyr var lite udda då den har murar och vallgravar runt området för att skydda mot de inhemska huvudjägarna. På kvällen gick vi ut på gatan utanför hotellet där det hålls en nattmarknad varje kväll där erbjuds allehanda maträtter. Vi åt något som kallades popcornkyckling, kycklingbitar som var friterade. Vi avslutade sedan med att beställa pizza som var tillagad i en vedeldad ugn på flaket på en lätt lastbil.

Fo Guang ShanIdag har vi förflyttat oss från Tainan till Kenting på Taiwans sydspets. Längs vägen stannade vi vid Fo Guang Shan, ett buddhistiskt komplex som drivs av ett trossamfund (sekt) med souvenirbutiker, världens största sittande buddha-staty i brons, lekområde för barn och matställen. En blandning mellan nöjespark och religiös plats, ett Disney-land för buddhismen. När vi var där arrangerades knattefotboll inne på området...

På eftermiddagen åkte vi vidare med bussen till Kenting, en resa på knappt tre timmar. Större delen av gruppen åt sedan kvällsmat tillsammans på en fisk- och skaldjursrestaurang med färska fina råvaror. Räkor, fisk och snäckor åts med god aptit.

TainanPå programmet idag stod sightseeing i Tainan fram till tidig eftermiddag. Vi började till fots från hotellet och besökte ett par tempel. Först ett tempel för krigsguden, som också råkar vara handelsmännens gud, och sedan templet Grand Mazu. Efter det tog vi lokalbussen till området Anping där vi besökte ett gammalt fort som fram till 1800-talet bevakade hamninloppet till Tainan. Den gamla lagunen som hamnen låg i har sedan länge slammat igen och bebyggts och är nu de centrala delarna av staden.

Efter lunchen fortsatte vi till en plats där ett träd tagit över en raserad byggnad. På områdets kafé fanns god hantverksöl som vi provade. Vi tog bussen tillbaka till några kvarter från hotellet. Där lämnade vi gruppen och letade reda på Taiwans näst äldsta varuhus från 1920-talet. Det är fem våningar högt och säljer idag kvalitetssouvenirer.

På kvällen letade vi oss ut i området runt hotellet och hittade en liten kvartersrestaurang med meny på väggen bara på kinesiska. Som tur var fanns även några bilder på maträtter, så vi pekade, beställde och åt en god och enkel måltid med nudlar och lite kött för 30 kr var inklusive öl.

AlishanVi bröt upp från vårt familjära vandrarhem i Ruili för att på kvällen komma fram till till storstaden Tainan. En ny buss hämtade upp oss och vi åkte längs slingrande bergsvägar mot dagen första anhalt; byn Fenqihu. Där möttes förr tågen på väg uppför respektive nerför berget på den smalspåriga järnvägen. En turist attraktion bildades runt mötesstationen för de som klev av tågen för lite mat. Vi hittade ett kafé med kaffe som odlats i närområdet. Ett ljust fruktigt kaffe som nästan kostade skjortan, men en härlig upplevelse med fin utsikt.

Dagens huvudattraktion var naturreservatet Alishan. På runt 2200 meters höjd åkte vi smalspårig järnväg och vandrade på träspångar bland 1000-åriga cypresser. Vi åt även lunch vid ett tempel mitt i parken.

När vi återigen tagit tåget tillbaka till parkentrén där bussen väntade, började vi färden nerför bergsområdet. Vi plockade höjdmeter för höjdmeter och kom ner till något hundratal meter över havet efter en och en halv timme. Där bytte vi tillbaka till vår större buss som vi åkte med innan de smala slingriga bergsvägarna.

Ytterligare en dryg timme senare kom vi till Tainan där vi checkade in på fint hotell. Kvällsmaten åt vi tillsammans på restaurang där vi satt 15 personer runt samma runda bord och åt på kinesiskt vis av gemensamma rätter som ställdes fram. Nu pågår tvätt av skjortor och byxor i hotellets self-service laundry i källaren...

RuiliDagen började med en vandring med vår värd för boendet som guide. Vi fick förklarat för oss vad olika växter användes till. Vissa var medicinalväxter och andra var till för matlagning. Det fanns också ett antal giftiga växter som man skulle låta bli. Eftersom det odlas en hel del te i bergen så fick vi information om att nu under vintern är bladen som smakrikast och dyrast. Vi stoppade till vid några platser där man la ut bladen i solen för att starta jäsningsprocessen. Beroende på om det ska bli grönt eller ett mörkare te så avbryter man jäsningen vid olika tidpunkter. Mörkt te jäses längre. Sedan torkades teet i stora näthyllor för att sedan tumlas torrare. Därefter rullades teet ihop till kulor för att sedan sluttorkas innan det var klart för försäljning.

Eftermiddagens stora aktivitet var att gå ned till några grottformationer som hette Bat caves. De hade gröpts ur av vatten för länge sedan. Nu var det så att de låg 1000 trappsteg ner i en ravin vars sluttning ibland hade en lutning på 60 grader. Det var en grannlaga uppgift att ta sig ner till grottorna. Vi hade fått förklarat för oss att sedan var det en bro att gå över som vi skulle gå över för att sedan var lite blandad terräng med lite uppför till en väg där vi skulle bli upphämtade för biltransport tillbaka. Nu visade det sig att det var 150 branta meter upp till vägen så det blev en svettig vandring.

När jag kom fram till vägen så var det ingen bil där, jag tittade på skylten som satt där och trodde att det kanske var vid besökscentret som vi skulle träffas så jag gick ytterligare en kilometer och 100 höjdmeter bara för att konstatera att jag var själv. Det visade sig att jag var för tidig till vägen och bilarna som skulle hämta oss inte hade hunnit dit. Men när de andra kom fram till hotellet så saknade man mig och kontaktade mig och undrade var jag var någonstans. Efter en timme vid besökscentret blev jag upphämtad.

Jonas som var lite senare i spåret fick se formosamakaker som korsade stigen. De hade jag bara hört i skogen utan att sett dem.