I dag testade jag sjukhuset i provinshuvudstaden Prachuap Khiri Khan, 3 mil norr om Huai Yang. I förmiddags skulle jag lägga mig på soffan på verandan när jag lyckades slå i lilltån i ett soffben. Gissa om jag blev lite förvånad när jag upptäckte att tån pekade 30° ut från foten. (Se bild i fotoalbumet.) Vi trodde att den bara hade hoppat ur led men att det nog var bäst att åka in till sjukhuset för att bryta rätt den. Solbrännan från i går gjorde att en dag vid poolen ändå inte kom i fråga.
Vi beställde en taxi från Nöng, som förstås var tvungen att tanka längs vägen... På sjukhuset blev jag inslussad på akuten efter att ha registrerat mig. Där tog en läkare som pratade mycket bra engelska emot. När jag visat tån och berättat hur det gick till och att det inte gjorde ont blev jag satt i en rullstol och ivägkörd till röntgenavdelningen. Tjugo minuter efter att vi kom till sjukhuset var foten röntgad och jag var på väg tillbaka till akuten.
Läkaren visade mig röntgenbilderna på datorn och förklarade att det var en fraktur och inte ur led som vi trodde. Gips och sex veckors läketid. Jag fick ett sjukintyg att jag behöver vara sängliggande hemma i sex veckor för bli frisk... När det var dags att gipsa hela foten för att fixera lilltån, tog sjuksköterskan tag i lilltån och talade om för mig att hon dra i tån. Mycket riktigt drog hon ut tån samtidigt som de drog åt gipsskenan med ett bandage. Utan att överdriva kan jag säga att det kändes!
När gipset torkat fick jag hämta ett par kryckor innan jag kunde lämna sjukhuset. Läkarbesök, röntgenplåtar, smärtstillande mediciner och kryckor gick på 250 kr. Allt var enkelt, men alla pratade engelska och läkaren verkade duktig och var mycket lätt att kommunicera med. Dessutom var hela besöket avklarat på 2 timmar, vilket nog inte hade räckt på ett svenskt akutsjukhus.
De starka värktabletterna jag fick var mycket intressanta. Jag kan säga att jag hade en mycket lugn och avkopplande eftermiddag...
