Dagen började tidigt med frukost. Under frukosten kom det 20 hästar och 20 zoer, en blandning av jakar och kor, dessa skulle under vår vandring bära vår packning, mat, tält m.m.
Vandringen började direkt efter frukost och gick
...
Den andra dagen i Phonsavan började vi med att åka till en marknad där försäljarna kom från olika byar runt om i området. Förutom vanliga de vanliga varorna som grönsaker och kryddväxter fanns även några mer exotiska som levande fiskar, andungar och döda ekorrar.
Vi åkte sedan till en Hmong-by knappt fyra mil mot den vietnamesiska gränsen. Trots att vi redan besökt en fyra, fem Hmong-byar under resan var det ändå ganska intressant. De hade gjort i ordning och inrett ett typiskt Hmong-hus som vi fick gå in och titta i. Vid huset visade de några kreativa sätt att använda skalet till amerikanska klusterbomber på, bland annat att odla kryddväxter i. Under rundturen i byn fick vi också bland annat se tillverkning av papper för rituellt bruk.
Dagen började med ett besök på ett nyöppnat museum där den lokala historien i provinsen Xieng Khuang visades. Det var givetvis mycket om de krig som har utspelats sig i provinsen och de bombningarna som CIA gjorde i Laos under Vietnamkriget. Mycket handlade också om de olika folkgrupper som lever här och deras vardag.
Nästa stopp var på plats 2 av de ca 25 olika platser som det finns jättekrukor av sten på. Krukorna var upp till tre meter höga och kunde väga upp till 6 ton. Varför det finns en massa krukor på olika platser vet man inte med säkerhet men en teori är att det är någon slags begravningsplats. Krukorna var från 500 f.Kr. till 500 e.Kr. och hade fraktats ca 1 mil från de platser som tillverkningen hade skett. Vi hann med ett stopp på plats 3 och mer krukor före lunchen.
När vi ätit oss mätta åkte vi till en by som levde på att smälta ner aluminiumrester från bomber mm till skedar och andra praktiska ting. Sedan besökte vi plats 1 som var den största samlingen krukor och även hade en modern biljett- och toalettbyggnad, parkering mm som inte fanns på de andra platserna. Det var nog hit turister åkte först och främst. Det var bara de tre platserna som var öppna för besökare bland annat för de odetonerade bomber som ligger kvar. På de olika platserna så fanns det bombkratrar kvar från CIA-bombningarna.
Den avslutande aktiviteten för dagen var ett besök på UXO* info center där vi bland annat såg på en film om hur man lärde upp laotier att desarmera oexploderade bomber.
*) UXO=Unexploded ordnance, odetonerad ammunition
I dag hade vi en transportdag när vi åkte de 26 milen landsväg mellan Luang Prabang och Phonsavan. Vägen slingrade sig upp och och ner mellan höjder och dalgångar. Mest uppför eftersom vi åkte från knappt 300 meter över havet till ca 1200. Resan tog hela dagen och vi gjorde några korta stopp längs vägen, inklusive lunchpaus i Phou Khoun. Vi stannade till i två byar med olika minoritetsfolk, en grotta och ett sönderrostat ryskt stridsfordon med 76 mm kanon. Grottan hade en stor Bhudda-staty med några små buddistiska väggmålningar från 1500-talet. Dessutom tjänstgjorde grottan som sjukhus och skyddsrum under bombningarna som USA gjorde 1964-75.
Tjugo i sex klev vi upp och satte oss på verandan utanför vårt hotellrum och spanade ut mot gatan fyra meter bort. Snart skulle de komma. Munkarna som börjar dagen med att gå runt staden och samla ihop ris till dagens måltider. Mitt på gatan hade grannen mitt emot hotellet satt ut en plaststol och några bambukorgar med ris. Tio i sex kom den första av en handfull grupper om 8-10 munkar i orange dräkter närmast ljudlöst gående. Var och en fick en handfull kokt ris i ett kärl och fortsatte till nästa person längre ner på gatan för att få mer.
Vi hade återigen en hel dag för egna aktiviteter. Sone hade föreslagit några aktiviteter som innebar endera två timmar i tuktuk (vattenfall i Pak Ou) eller fyra timmar i flodbåt (grottor). Inget av alternativen kändes speciellt lockande, utan vi valde att utforska Luang Prabang lite djupare. Eller högre som det kom att bli.
Direkt efter frukosten, innan temperaturen passerade 30 grader, klättrade vi upp för drygt 300 trappsteg till Phousi Hill. Här fanns några så tempel och i princip 360 graders utsikt över staden. Vi tog en annan väg nerför den 100 meter höga kullen och passerade ett antal Bhudda-statyer i olika varianter. Resten av dagen ägnade vi åt att dricka gott laotiskt kaffe, lägga ut bilder här på hemsidan och skriva vykort.
I förmiddags gick hela gänget ut på stadsvandring i de gamla delarna av Luang Prabang. Vi började med muséet som tidigare var kungliga palatset innan monarkin upphörde och huvudstaden flyttade till Vientiane. I ett tempel på området fanns en Buddha-staty i rent guld som var tillverkad på Sri Lanka det första århundradet vår tideräkning och skänkt till Laos på 1200-talet. Annars var blandningen mellan gammalt och nytt slående i kungapalatset. Ceremoniella föremål från 1800-talet blandades med den sista kungens möbler i de privata rummen som var från 50- och 60-talen. Det var också tydligt att USA smörjde kungen med bilar och andra gåvor inför CIA:s krig mot kommunisterna.
Vi fortsatte sedan vår vandring genom staden som är ett UNESCO världsarv. Mycket av den gamla bebyggelsen är bevarad och vi besökte en av de äldsta som numera också är ett museum. Vi fortsatte via en fotoutställning till några tempel innan den fyra timmar lång promenaden var slut.
På kvällen åt vi på en restaurang vid Mekongfloden och tittade på solnedgången. Vi avslutade kvällen med en tur på nattmarknaden där vi köpte några souvenirer.
Då var det dags att återigen förflytta oss till en ny ort. nämligen Luang Prabang. Som de senaste transporterna började det med en timmes båtresa därefter kom vi till en farbar väg där vi växlade till en lokal buss. Som brukligt lastades packningen upp på taket och det fylldes på med ytterligare resenärer under den drygt tre timmar långa bussfärden innan det växlades över till en tuktuk som tog oss in till den gamla stadskärnan. Vi hade fritt under eftermiddagen så Jonas och jag tog en svensk fika på Scandinavian Bakery och gick runt och insöp atmosfären bland de gamla husen.