Nu har vi kommit ner till områdena vi besökte i januari 2003, nämligen Mekongdeltat och Saigon (Ho Chi Min-staden). I morse gick vi upp redan kl 05.30 för att en timme senare kliva ombord på en båt vid vårt boende som tog oss
...
I förmiddags tog vi tåget från Pyin Oo Lwin mot Hsipaw. Järnvägen är smalspårig med gamla lok och vagnar. Medan vi stod kvar på perrongen klev en man ner under vår vagn och började bända med bromsarna... Vi hittade med lite hjälp våra platser i förstaklassvagnen (upper class).
Det lilla dieselloket började leta sig ut från stationen i maklig promenadtakt innan det gasade på. Som mest kom tåget upp i lite drygt 40 km/timme. De gånger tåget letade sig upp i lite högre farter var spåret ofta så ojämnt att vagnen endera gungade kraftigt i sidled så att huvudet for från sida till sida, eller så hoppade vagnen upp och ner så att man nästan studsade i sätet. Med en snittfart på ungefär 25 km/timme snirklade sig tågen fram genom smala passager av blommor och träd genom landskapet.
Efter tre och en halv timme kom vi fram till den stora stålbron över Gokteik-ravinen som byggdes 1901 av en amerikansk firma. Tåget kröp fram på den över 600 meter långa bron ca 300 meter över dalgången. Vid stationen efter bron väntade bussen på oss och körde oss till Hsipaw.
Idag åkte vi ut till flygplatsen kl 05.15 för att ta inrikesflyget till Mandalay, vi fick flyga i en ATR 72. Mandalay som är Burmas näst största stad och som är ett handelsnav i norra Burma. Därefter fortsatte vi med buss längs huvudvägen mot Thailand till staden Pyin Oo Lwin. Det går lättare att uttala efter ha druckit av den lokala romen. En flaska med två burkar Cola kostade 1600 kyat det vill säga ungefär 13 svenska kronor. På eftermiddagen har vi besökt en botanisk trädgård där vi bland annat tittade och luktade på kaffebuskar och kanelträd. Vi hann även med ett besök på ett kafé som serverade ett kaffe från norra Burma som var riktig gott. Givetvis blev det en sacher tårtbit till kaffet.
De senaste två dagarna har vi varit i området runt staden Mawlamyine i östra delen av Myanmar, endast en halv dags resa från Thailändska gränsen. Innan vi lämnade Hpa-an besökte vi dels ett tempel med stadens symboler, en orm och en groda, samt en marknad där både Niclas och jag köpte varsin longyi, den traditionella manliga kjolen. Nästan alla män använder longyi istället för byxor. Vår lokale guide, busschaufför och hjälpchaufför är klädda i longyi och vit skjorta.
I Mawlamyine började i med att besöka en amerikansk babtistkyrka från mitten av 1800-talet. Den var under renovering inför något kommande jubileum, men vi hann med att få en bön på burmesiska för oss innan vi åkte därifrån. Vi hann med ytterligare några buddistiska tempel innan vi åkte ned till stadens strandpromenad. Den fina utsikten från Mawlamyine inspirerade för övrigt Rudyard Kipling när han på slutet 1800-talet skrev sin poesibok Mandalay.
Vår promenad längs vattnet i solnedgången avslutades med en öl utanför ett hotell. Ölet Myanmar har ett spännande lotteri med sina ölflaskor. I kapsylen finns en text tryckt som visar om man vunnit rabatt på en ny öl eller till och med en gratis flaska. Kvällen vid vattnet slutade med att Niclas och jag vunnit två gratis 67 cl ölflaskor på den som vi betalade för.
I dag började vi med att besöka en by någon mil utanför Mawlamyine. Dit åkte många för att meditera, både burmeser och västerlänningar. Vi gick bland annat runt i byn och tittade på hur folk bodde i sina traditionella hus på stolpar där marken under husen var öppna och en del hade både kor och höns. Därefter åkte vi och tittade på världens största liggande budda, 117 meter lång, som det dessutom gick att gå in i.
Vi for iväg tidigt med våra guider Uffe som är svensktalande Dansk och Mojo som är våran engelsktalande Burmes. Vårat mål för dagen var Hpa-an som ligger i en region i sydöstra Burma i Kayinstaten som till för några år sen var stängd för besök. Där var ett kloster byggt på en klippa som reste sig 722 meter över risfälten. Nedanför klippan fanns tusentals budda statyer utställda i raka rader. På resan dit som tog åtta timmar hann vi med ytterliggare ett par tempel varav ett var i en stor grotta.
Det mest intressanta med bussresan var att se hur folk lever på landsbyggden och all trafik med olika konstiga fordon som har importerts från grannländerna och bussar och pickuper som var överlastade med folk.
I morse tog vi Thai Airways morgonplan till Rangoon. Av någon anledning stod inte planet vid någon gate, utan alla 300 passagerarna i den så gott som fulla A330:n fick åka buss till planet.
I Rangoon blev vi mötta av den lokala guide som kommer att ta hand om oss under hela vistelsen i Myanmar. Vi är en liten och behändig grupp på sex personer på rundturen. På flygplatsen passade vi på att växla till oss lite lokal valuta. På guidens rekommendation växlade vi in 400 USD var vilket blev ca 337000 kyat. Förutom några 5000-lappar fick vi 302 tusenlappar!
När vi hade checkat in på hotellet, som för övrigt tillhandahåller trådlöst internetkoppling, var det dags för lunch och en tur till några av stadens mest sevärda tempel. Vi började med Sule pagoda, som hade innehållit ett hårstrå från en tidig buddha. Sedan fortsatte vi med Botataung som sades innehålla ett kort hårstrå från en buddha. I Chaukhtatkyi hittade vi en 65 meter lång liggande buddhastaty. Vi avslutade med den guldbeklädda enormt stora Shwedagon pagoda. Under dess 2600-åriga historia har den beklätts med bladguld som enligt uppgift uppskattas ha en total vikt på 90 ton.
Kvällen avslutades med en välkomstmiddag på en restaurang vid Rangoonfloden där vi åt grillad anka. Sedan vi kommit tillbaka till hotellrummet har vi haft två korta strömavbrott. Nu ligger pannlamporna framme på sängbordet...
Nu har vi kommit fram till Bangkok för en natt på ett hotell i närheten av flygplatsen inför vårt morgonflyg till Yangon (Rangoon) i morgon bitti.
I Kuala Lumpur hann vi med ett dopp i poolen innan vi tog monorailbanan till KL Sentral och snabbtåget till flygplatsen. De skröt med Sydostasiens snabbaste tåg som hade en maxhastighet på 160 km/timme. Väl förbi passkontrollen på flygplatsen kunde vi konstatera att importerade varor varor var ganska dyra, framförallt choklad. Det kändes bra att se att varor som fraktats lång väg faktiskt är dyrare.
I morgon kommer vi som sagt till Burma och då vet vi inte hur ofta vi kommer att kunna skriva i vår resedagbok. Håll utkik, för vi kommer att skriva så ofta vi får möjlighet. Skriv gärna kommenterar, det är kul att se att det faktiskt är någon läser om våra äventyr.