I går flög vi tillbaka till Saigon på förmiddagen. När lunchen var avklarad var det dags för den sista gemensamma aktiviteten på resan, nämligen en rundtur till fots genom staden. Vi började med att besöka War Remnants Museum, ett
...Nu har vi kommit hem! En lång hemresa var det, speciellt som vi inte sov något natten innan planet gick.
Kvällen före hemresan åkte vi till en filmstad, 89 Cinema, med fyra biosalonger i en förort till Kolkata. Det fanns inga Bollywood-filmer på engelska eller med engelsk text, så vi tittade på en film helt och hållet på hindi. Filmen vi fastnade för hette "Taj Mahal" och handlade om mogulen som byggde Taj Mahal. När man tittar på en film på ett språk man inte förstår så koncentrerar man sig på saker man inte gör i vanliga fall. Ansiktsuttryck och kroppsspråk ser man på ett helt annat sätt, delvis tack vare att det är det enda sättet man har för att försöka lista ut handlingen i filmen.
Kameravinklar, skärpa och ljud är andra saker man lägger märke till lite noggrannare. Man kan väl tillägga att filmen nog inte kommer att vinna något pris för bästa ljud eller bästa foto. Det var i alla fall mycket underhållande och kul att se en originalfilm från landet som producerar mest film i hela världen. Indiska filmer innehåller mycket musik och sång som skådespelarna framför, nästan som en musikal.
När bion var slut åkte vi och hämtade våra väskor vid hotellen och käkade lite innan vi åkte ut till flygplatsen vid midnatt. Hemresan flöt annars bekymmersfritt, även om den var lång. Inga direkt förseningar att prata om. På Heathrow skildes vi från Hellman som åkte till Köpenhamn och på Arlanda tog vi avsked av Anna och Christian efter tre upplevelserika veckor tillsammans.
I Skycity på Arlanda slog det oss vad lugnt det var jämfört med alla ljud och alla människor i Kolkata. Vi kom hem till Kristinehamn runt kl 23 på kvällen igår, fredag, och somnade gott hemma i egen säng för första gången på precis sju veckor.
Nu har nedräkningen börjat på allvar inför hemresan. Om knappt tolv timmar ska flyget lätta från Kolkata International Airport (BA146 kl 04.45).
I natt delade vi på oss och bodde på två olika hotell. Jag och Niclas bodde på ett hotell som drivs av en brittisk dam i 80-årsåldern som drivit hotellet tillsammans med sin make i över 50 år. Det var lite dyrt, så därför delade vi på oss. Hotellet heter Fairlawn Hotel och är mer brittiskt än något hotell i England idag. I morse serverades t.ex. vita bönor och klyftpotatis till omeletten.
Annars har dagen gått i stilla mak med bland annat incheckning på flygplanet via internet och packning av väskan i förmiddags och på eftermiddagen ett dyrt kafé med god cappuccino och chokladtårta för 40 SEK (för två!). Sedan har det blivit lite ströinköp på New Market.
Den 21:e valde vi att bara ta det lugnt i Bandhavgarh. Vi hade varit ute i nationalparken och sett tigrar två dagar i rad så vi var riktigt nöjda med det vi fått se dittills. Mat, internet och rakning var ungefär det vi gjorde under dagen.
Igår påbörjade vi resan till Kolkata. Först åkte vi bil till Katni och tog sedan tåget därifrån mot Kolkata. I Katni käkade vi indisk snabbmat på ett litet krypin ett kvarter från järnvägsstationen.
Vi åt en mycket god tomat-masala med chapati-bröd till. På tåget åkte vi den lägsta sovklassen utan AC, men med öppna fönster, så det var lite trängre än vanligt. Det berodde mest på att en del som inte hade sitt-/liggplats också tiggde till sig ett hörn av britsarna ibland. Vi åkte från Katni kl 15 och kom fram till Kolkata strax före kl 13 idag.
I morse bar det iväg ut i djungeln i gryningen igen. Den här gången åkte vi en annan väg, långt ut i nationalparkens ytterområden. Vi såg inte mycket djur, men vi fick i alla fall se två för oss nya hjortarter, varav en var mycket sällsynt att få se. Det skulle hålla till en tigerhona med fyra ungar i området, men de höll sig undan för oss. När vi kom tillbaka till de centrala delarna av parken efter drygt en och en halv timme gjorde vi den första tigerobservationen långt ute på en äng. Samma tiger, troligtvis, följde sedan bilkaravanen på 8-10 bilar i nästan en timme.
Under eftermiddagen har vi käkat god mat och tagit det lungt.
Hit till Bandhavgarh åkte vi bil (med chaufför) från Khajuraho i fredags (18/11). Det tog drygt sex timmar inklusive lunch.
På lördagsmorgonen (igår) åkte vi iväg på tigersafari in i nationalparken med en öppen jeep i gryningen. Det var ganska kallt, tyckte i alla fall vi som vant oss vid värmen. Hela nationalparken är perforerad med grusvägar som man åker omkring på. Under de två första timmarna från klockan halv sju såg vi en djungelkatt, ett par olika hjortarter och tigerspår. Stora tigerspår.
Efter ungefär två timmar gick djungeltelegrafen; man hade sett tiger vid en väg. Vår jeep och alla andra som hade hört nyheten for iväg direkt till platsen där man sett tigern. Mycket riktigt, där stod fem andra jeepar, en elefant och en bit bakom låg det en tiger på vägkanten. Vi kunde inte se den först, men ganska snart började den röra sig mot oss i skogskanten. Det kom ett par elefanter till som vi fick hoppa upp på för att se tigern lite grand från ovan. Elefanterna knallade iväg en bit ut i skogen och tigern följde efter på mycket nära håll, mellan 10 och 30 meter. Det kom ytterligare ett par tigrar och totalt såg vi tre tigrar, en hona med två 22 månader gamla ungar.
På eftermiddagen åkte vi ut igen, men denna gång såg vi inga tigrar. Vi såg däremot vildsvin, apor och fler hjortar av samma arter som på morgonen.
Vi har haft problem med att få internet att fungera i Khajuraho, så här kommer en sammanfattning av resan dit och våra två hela dagar bland templen.
Det blev en tidig morgon när vi åkte från New Delhi i tisdags (15/11). Vi vandrade från hotellet kl 05.00 för att hinna i god tid till expresståget till Jhansi kl 6. Tåget anlände till Jhansi i princip enligt tidtabell kl 10.40. Då skulle vi bara hitta bussen till Khajuraho, 18 mil bort. Vi fick hjälp på turistbyrån på stationen och följde med bussens konduktör fram till bussen.
Bussresan blev en resa att minnas. Det satt så vitt vi vet inte någon på taket, men inuti bussen var det överfullt. Det var bagage i gången tillsammans med ett antal stående passagerare i nära fyra timmar fram till områdets huvudort. Bussen hade dessutom 2+3 säten i bredd och längst bak satt vi sex personer. Det var så trångt att alla inte kunde sitta skuldra mot skuldra utan någon var tvungen att böja sig framåt. Vägen var av det typiska slaget där bara en bilbredd i mitten var asfalt, så vid möte var man tvungen att svänga ut på vägrenen. Vägen var dessutom mycket ojämn med stora hål i asfalten, så de 5,5 timmarna till Khajuraho blev något omskakande.
På förmiddagen den första dagen i Khajuraho var vi i det västra tempelområdet. Det är det mest bevarade och där får man också betala inträde för att komma in. På tempelväggarna fanns stenreliefer som beskrev vardagen för ungefär tusen år sedan. Det fanns allt från strid med elefanter till avancerade erotiska övningar. Det sistnämnda är det som templen i Khajuraho är mest kända för. Den andra dagen hyrde vi cyklar och trampade runt till templen i det östra och det södra tempelområdet.
Kahjuraho har de mest påträngande försäljarna som vi har träffat på under vår resa i Indien. De kom ut ur sina butiker när man gick förbi på gatan utanför och ville att man skulle följa med till just deras affär och titta. När det kom ut en busslast med turister från tempelområdet så kunde man se ett tiotal försäljare komma springande med vykort och böcker under armen för att pracka på turisterna.