I går, den sista dagen i Burma, hade vi en del att göra. Vi började med en jakt på Burmesisk musik, klassisk och modern. Vi fick tips av Uffe vart vi skulle gå för att hitta en affär som inte hade
...
I morse tog vi en taxi tidigt för att vara vid pandacentret ungefär när de öppnade kl 8. Pandorna får nämligen mat på morgonen och då som mest aktiva. Vi gick runt i parken ungefär tre timmar på förmiddagen och fotograferade. De hade både jättepandan och kattbjörnen (eng: red panda) i parken. Jättepandorna är riktiga livnjutare som vet hur man äter en måltid så avslappnat som möjligt. Vi ska försöka lägga ut lite bilder i morgon. I det här fallet är en bild värd mer än tusen ord.
Vi har tyckt att Chengdu verkat vara en grå. trist och händelsefattig stad när vi åkt taxi och gått i området närmast hotellet. I eftermiddags gick vi lite längre mot centrum och vips öppnade sig enormt shoppingområde. Ordet makalös kom helt till sin rätt eftersom ingen av oss sett något liknande tidigare. Affär efter affär och varuhus efter varuhus som sålde varumärkesartiklar från hela världen till priser som hemma eller dyrare. Chengdu har drygt 10 miljoner invånare och uppenbart måste många av dem ha riktigt gott ställt.
Nu har vi kommit till Chengdu i Sichuanprovinsen. Vi flög hit med Sichuan Airlines och till skillnad från i Europa så fick man ett varmt mål mat även i ekonomiklass. Maten var mycket smakrik och god. I Peking tog vi tunnelbanan till expresståget till flygplatsen. Det gick alldeles utmärkt och kostade 27 yuan per person.
Bredvid Niclas på flygplanet satt en kinesiska som hälsade och Niclas hälsade artigt tillbaka (med ett av de få kinesiska ord han kan). Tillbaka kom då en hel skur av kinesiska ord tillbaka. Sedan började en dialog med pekande i kartor och ritande på papper...
För att vara säkra på att komma till rätt hotell utan att kunna kinesiska lade vi in en bild på hotelloggan och adressen på kinesiska i mobiltelefonen. Den visade vi för taxichauffören som förstod direkt. Hela 44 yuan fattigare var vi sedan framme vid hotellet. Hotellet var ett riktigt kap. Vi hade bokat på nätet till 248 yuan natten för dubbelrum inklusive frukost. Det var ett bra medelklasshotell med bl.a. bredband gratis på rummet (sitter just nu och utnyttjar det). Vi har återigen lyckats få rum på vår turvåning nummer 13, dock inte rum 1313 denna gång utan 1302...
Restaurangen vi hittade i kväll var även denna gång utan engelsk meny, men med bonusen pesonal som inte alls kommunicerade på engelska. Vi lyckades på något sätt beställa tre rätter i stället för två. Maten var helt klart av det starkare slaget som man äter här i Sichuan. Efter en stund domnade delar av munnen bort. För att dämpa styrkan fick vi ett fat med något som smakade inlagda rädisor och det fungerade faktiskt.
I dag bestämde vi oss för att vi ha en lugn dag efter heldagen vid muren i går. På förmiddagen passade vi på att skriva i dagboken och lägga ut bilder. Till lunch hade vi bestämt att vi skulle prova på den lokala McDonalds-menyn. Vi åkte nämligen förbi en sådan restaurang med taxin igår. Frågan var bara exakt var den låg...
Vi lunchtid gav vi oss av mot tunnelbanan. Varför betala för en dyr taxi (ca 10 kr) när man kan åka tunnelbana var som helst i Peking för 2 kr per person? Vi klev av vid tunnelbanestationen vi trodde låg närmast. Där låg en dator- och elektronikmarknad som vi trodde. Nu var bara frågan åt vilket håll MCDonalds låg. Vi började med att gå in på marknaden och fick tag i en tvåmeters nätverkskabel, som vi efter en stunds prutande lyckades få ner till 10 kr. Sedan chansade vi och gick åt det håll som kändes bäst. Just som vi var på väg att gå in i en Seven-eleven-butik fick vi syn på McDonaldsrestaurangen. Vi fick oss var sin smakrik kycklingburgare gjord på filéer (ingen färsburgare). Burgaren var smaksatt med en ganska rejäl dos chili. Till det fick vi fanta med mjukglass i (ingick i menyn).
När vi ätit färdigt hittade vi en stormarknad tvärs över gatan där de sålde allt vad ett hushåll kan behöva. I matavdelningen hittade vi, förutom var man brukar hitta hemma i Sverige, levande matfiskar och sköldpaddor.
Nu är set dags att ge sig ut och äta middag. I kväll kanske det är dags att prova den berömda pekingankan.
I går söndag var det dags för den stora utflykten här i Peking; vandring på kinesiska muren mellan Jinshaling och Simatai. På hotellet blev vi tipsade om att det skulle bli billigare att ta en taxi i stället för att hyra bil med chaufför. Sagt och gjort, vi klev ut till den större gatan 3 minuters promenad från hotellet och vinkade till oss en taxi.
Det första taxin gav oss ett överpris, förmodligen för att han inte ville köra så långt. Den andra började köra iväg åt rätt håll med taxametern påslagen, precis som vi ville. När vi hade kört ca 10 km hoppade han ur bilen vid ett rödljus och började prata med en taxi bredvid. Han hade ångrat sig och försökte övertala den andre chauffören att köra oss i stället. Vi hoppade över till den andra bilen efter att ha kört in på en parallellväg. På med den taxametern och iväg åt nordost.
Den nye chauffören kunde inte ett ord engelska men vi hade en skiss över vart vi ville åka. En komplicerande faktor var att han inte visste exakt var det låg. Han stannade några gånger under resan och frågade efter vägen. Vid ett tillfälle tog han fel avfart från motorvägen, vilket var snabbt reparerat. Efter 15 mil var vi framme vid vårt mål, muren vid Jinshaling. Vi gjorde upp med chauffören att han skulle hämta oss i Simatai, 10 km vandring och 20 km med bil. Vi fick ta till tolkhjälp för att vara säkra på att vi förstod varandra. Det var mycket smidigt eftersom chauffören tog sin mobiltelefon och ringde till en tolkningscentral, förmodligen för taxichaufförer.
Muren var imponerande. Speciellt vid Jinshaling var den både mycket kuperad och slingrade sig fram på bergskammarna. Vid Simatai var den mer rak men fortfarande kuperad. Det var inte så många turister på muren, även om man såg några hela tiden. Vi fick följe med en kvinnlig lantbrukare från Inre Mongoliet. Hon bedyrade att hon inte var guide, för det ville vi inte betala för. Däremot förklarade hon att hon sålde souvenirer. Hon följde med och berättade en del om muren, hur långt vi hade kommit och så vidare.
När vi kom till muren som till Simatai fick vi lösa ny entrébiljett för att få fortsätta. Strax därefter berättade vår följeslagare att hon var tvungen att vända och att hon gärna såg att vi köpte något av henne. Det slutade med att vi köpte var sin bok om muren.
När vi till Simatai väntade mycket riktigt vå taxi på oss och vi åkte tillbaka de 15 milen till Peking. Den här gången var det mycket mer trafik, så vi fick sitta lite i bilkö innan vi kom tillbaka där vi bodde. Taxiresan gick på 1000 yuan, och vi tror att vi hade kommit undan med kanske 800 om vi hyrt bil med chaufför. Kontrollera med andra ord alla råd ni får av kineser, det är inte säkert att de egentligen vet!
Vi hade inte ätit annat än torkad frukt under dagen, så vi gick ut och åt direkt. Vi hittade en trevlig liten restaurang med många kinesiska gäster. Tyvärr hade de inte någon meny på engelska, så vi pekade ut två rätter på måfå och beställde ris till. Vi fick in två mycket goda stekt rätter med kött, svamp och grönsaker, smaksatta med vitlök, ingefära och chili.
I morse hoppade vi på tunnelbanan vid Himmelska Fridens Torg. Det visade sig vara ett billigt och enkelt sätt att resa i Peking. För 2 kr kunde man åka var som helst i hela tunnelbanesystemet. Vi gav oss iväg mot OS-arenorna. För att komma dit fick byta tre gånger. Alla namn var skyltade på kinesiska och engelska så det var mycket enkelt.
Väl på plats vid OS-arenorna visade det sig att vi inte var själva. Det verkade som om det var ett populärt turistmål bland kineser. Vi såg inte många västerlänningar, men däremot tusentals kineser. Vi nöjde oss med att beskåda arenorna från utsidan, trots att man mot en inträdesavgift kunde få komma in. Vi slog förresten på stort och investerade i resans första souvenirer: Varsin pin med OS-loggan.
Vi kostade sedan på nytt på oss en tunnelbanetur, denna gång till Pärlmarknaden. Det var en nätt liten resa på knappt en timme (för 2 kr). Väl framme vid Pärlmarknaden hittade vi en undanskymd marknad bakom det berömda. Där hittade vi till sist lite mat innan vi började gå omkring. Det fanns mycket "märkesvaror" att handla och många påstridiga försäljare. Vi lyckades dock att undvika att handla med motiveringen att vi skulle komma tillbaka om fem veckor.
I den riktiga Pärlmarknaden lyckades vi inte klara oss undan att shoppa. Jonas hittade nämligen objektivet till systemkameran som han försökt få tag på ett halvår i Sverige. Efter lite prutning hamnade priset på 2300 kr. Niclas slog till på ett minneskort till kameran som visade vara trasigt när vi kom tillbaka till hotellet...
I dag var den första hela dagen i Peking. Vi gav oss förstås ut på äventyr det första vi gjorde. Med ryggsäckar och kameror (två var) i högsta hugg gav vi oss iväg mot Himmelska Fridens Torg. Just som vi trodde att vi kommit fram till torget var trottoaren avspärrad.
Nåja, tänkte vi, det är säkert en kortegeväg för delegaterna till toppmötet mellan EU och de asiatiska länderna som hålls i Peking. Vi vände och letade oss vidare en annan väg. Den här gången upptäckte vi att hela torget var avspärrat! Kineserna vill uppenbarligen inte att något ska hända på torget under toppmötet... Vi rundande helt enkelt torget och tog sikte på Mao-porträttet på ingången till Den Förbjudna Staden.
In till museidelen fick man betala inträde och hyra en automatisk audioguide. Självklart hyrde vi en sådan på världsspråket svenska. När vi kom till en förutbestämd plats började en kinesiska prata svenska i lurarna. Hon hade lite svårt med med "r" och "l", men annars att förstå.
Den Förbjuda Staden är stor. Det finns många rikt utsmyckade byggnader och stora torg. Vi vandrade runt och tittade och lyssnade i fyra timmar, och då hade vi bara orkat med drygt hälften...
På väg tillbaka hittade vi en liten fotoaffär som sålde kontantkort med China Mobile. Numer kan ni nå oss på följande nummer:
Niclas: 00 86 1 501 084 9945
Jonas: 00 86 1 501 084 9940
Väl tillbaka i hotell upptäckte vi att det fanns trådlöst nätverk i lobbyn, vilket gör att ni kan läsa dagens berättelse med å, ä och ö!