joomplu:714

I förmiddags tog en av ägarna till pensionatet, Sofia, med oss till en riktig paradisö någon mil norr om Maasin. Vi åkte iväg med bil vid halv elva-tiden längs huvudvägen norrut. Efter en stund svängde vi av på en mycket smal väg mellan några hus och sedan på en betonglagd vall mellan några fiskodlingar ut på en halvö. På stranden väntande en banka som sedan körde ut oss till ön. Båtresan tog ca 15 min, så det var inte speciellt långt. Hela tiden var Sofia med oss och fixade.

När vi kom ut till ön började vi med att snorkla lite. Det fanns ett litet avspärrat område som var fiskreservat, och där fick man inte vara. Vi västerlänningar som bara skulle snorkla fick dock vara där, efter att vi frågat om lov. För filippinerna var det däremot förbjudet område. Det är nämligen många filippiner som bryter loss delar av korallerna för att sälja. Nu fanns det inte lika många fina koraller och fiskar som vid Balicasag, men lite fanns det att titta på ändå.

Efter att vi hade snorklat dukade Sofia upp en rejäl lunch. Hon hade tagit med sig både grillad kyckling och grillat fläsk och en massa ris. Vi och en kanadensare var de enda västerlänningarna, alla andra var filippiner. Sofia hade med andra ord tagit oss till en lokal utflyktsö.

På kvällen, vid solnedgången, tog Sofia med oss utanför staden till några fiskare. Vi började med att gå i en gränd för att sedan komma ut mellan några enkla trähus nära stranden. Där fick vi kliva i några båtar samtidigt som några tog med ett nät och fiskade lite på traditionellt vis. De fick några fiskar som Sofia sedan köpte. När vi klivit i land möttes vi av en hel hord med barn. Leif filmade dem lite och visade dem sedan filmen. De blev så exalterade och formligen klättrade på honom när han satt på huk med kameran. Det slutade med att han tappade balansen, vilket barnen tyckte var ännu roligare.

Efteråt åkte vi till en restaurang som grillade de största fiskarna (som dock var ganska små) åt oss.