Sista dagen i Taipei hade bara avslutningsmiddag och buss från hotellet till flygplatsen som gemensamma aktiviteter. Niclas och jag använde dagen till att köpa några fler souvenirer på promenadavstånd från hotellet.
...
Två veckors semester i Thailand i mars 2011.
I dag gick mycket i poolens tecken. På förmiddagen tyckte vi att det var dags att bättra på solbrännan lite. En timme i solen från klockan halv elva var fullt tillräckligt för att få den härliga mörkröda färgen i hyn igen. Det var förresten härligt att solen ville visa sig och värma upp luften lite. I går gick vi och frös i 25 graders värme så dagens 30° var skönt för att värma upp kroppen lite.
Lunchen åt vi på ett nytt ställe som visade sig vara en riktig höjdare. Sweet food hade underbara currygrytor med kokosmjölk. Efteråt bokade vi bil hos Nöng till Hua Hin i morgon lördag. Shopping och nattmarknad står på programmet.
Andra poolhändelsen var när jag skulle försöka bada i poolen med bandaget intejpat i en plastpåse. Det gick sådär, eftersom det började läcka... Jag fick halta upp och lossa på bandaget runt gipset. Som tur var fick jag med en extra elastisk binda som jag kunde byta till. Dessutom fick jag chansen att dra åt lite hårdare runt tån, eftersom den såg lite krokig ut.
Under två dagar har jag vilat min lilltå och ätit skojiga tabletter. I går passade jag dessutom på att få helkroppsmassage vid Nong Pus restaurang. Det var en annorlunda upplevelse att få massage med kroppen full av smärtstillande och muskelavslappnande... Pappa lagade till två kilo råa räkor i stekpannan med vitlök, thailändsk currypasta, citrongräs och salladslök. Några thailändska äggplantor smög sig ner i anrättningen också. Smaskigt!
I dag fick vi klart med en fisketur till öarna utanför byn. Tyvärr var enda dagen turen kunde ordnas på måndag, vilket är samma dag som jag har fått en tid hos ortopeden i Prachuap Khiri Khan för att undersöka lilltån. Jag har bett Nöng att boka om till på onsdag när ortopeden har nästa mottagningstid. Fisketuren ut på havet får man ju inte missa.
Kryckorna är förresten kastade, med så starka tabletter går det att hasa sig fram i alla fall... Vi har förresten väldigt kyligt just nu, det är bara 22° ute. Jag var tvungen att ta på mig en tröja när åkte iväg för att äta middag.
I dag testade jag sjukhuset i provinshuvudstaden Prachuap Khiri Khan, 3 mil norr om Huai Yang. I förmiddags skulle jag lägga mig på soffan på verandan när jag lyckades slå i lilltån i ett soffben. Gissa om jag blev lite förvånad när jag upptäckte att tån pekade 30° ut från foten. (Se bild i fotoalbumet.) Vi trodde att den bara hade hoppat ur led men att det nog var bäst att åka in till sjukhuset för att bryta rätt den. Solbrännan från i går gjorde att en dag vid poolen ändå inte kom i fråga.
Vi beställde en taxi från Nöng, som förstås var tvungen att tanka längs vägen... På sjukhuset blev jag inslussad på akuten efter att ha registrerat mig. Där tog en läkare som pratade mycket bra engelska emot. När jag visat tån och berättat hur det gick till och att det inte gjorde ont blev jag satt i en rullstol och ivägkörd till röntgenavdelningen. Tjugo minuter efter att vi kom till sjukhuset var foten röntgad och jag var på väg tillbaka till akuten.
Läkaren visade mig röntgenbilderna på datorn och förklarade att det var en fraktur och inte ur led som vi trodde. Gips och sex veckors läketid. Jag fick ett sjukintyg att jag behöver vara sängliggande hemma i sex veckor för bli frisk... När det var dags att gipsa hela foten för att fixera lilltån, tog sjuksköterskan tag i lilltån och talade om för mig att hon dra i tån. Mycket riktigt drog hon ut tån samtidigt som de drog åt gipsskenan med ett bandage. Utan att överdriva kan jag säga att det kändes!
När gipset torkat fick jag hämta ett par kryckor innan jag kunde lämna sjukhuset. Läkarbesök, röntgenplåtar, smärtstillande mediciner och kryckor gick på 250 kr. Allt var enkelt, men alla pratade engelska och läkaren verkade duktig och var mycket lätt att kommunicera med. Dessutom var hela besöket avklarat på 2 timmar, vilket nog inte hade räckt på ett svenskt akutsjukhus.
De starka värktabletterna jag fick var mycket intressanta. Jag kan säga att jag hade en mycket lugn och avkopplande eftermiddag...
I dag vaknade vi till den stora fasan att vi bara hade två frukostägg till fyra personer. Problemet löstes genom delning och med en stor, söt ananas som komplement. Både för- och eftermiddagen ägnades åt poolen och bokläsning. Eftermiddagen var lite jobbig med 36 grader i luften och 31 grader i poolen. Det var knappt att poolen svalkade, men det var härligt i alla fall.
I dag har vi tagit det lugn och badat i poolen och fyllt på kontantkortet till den thailändska mobiltelefonen med pengar. Pappa var tvungen att bryta semestern för en tjänsteresa till Indien på ett par dagar, så han for iväg tillbaka till Bangkok direkt efter lunchen. Lunchen intog vi för övrigt på Coco Station, bra och enkel mat, men kanske lite små portioner.
Under eftermiddagen kom en rejäl åskskur som gjorde det omöjligt att lapa sol vid poolen. Det fick bli en stunds pysslande med bilder vid datorn och lyssna på damernas stafett i skidskytte-VM. Innan kvällsmaten på Tamarind testade vi poolen i mörker med bara poolbelysningen som hjälp. Innan kvällen var slut hann jag med ett videosamtal med Skype hem till Kristinehamn.