I dag hade vi en transportdag när vi åkte de 26 milen landsväg mellan Luang Prabang och Phonsavan. Vägen slingrade sig upp och och ner mellan höjder och dalgångar. Mest uppför eftersom vi åkte från
...
Måndagen startade tidigt med flyg från Paro till Delhi med mellanlandning i Katmandu. Starten från Paro var nästan lika spektakulär som landningen med bland annat en 360-graderssväng för att få tillräckligt med höjd för att ta oss över bergen.
I Delhi hade vi buss och guide där vi besökte ett antal sevärdheter och några ställen där vi kunde köpa fina mattor och presentförpackat te. Efter att vi ätit avskedsmiddag på en fin restaurang i centrala Delhi åkte vi till flygplatsen för att invänta flyget till London med avgångstid 03:40.
I dag är sista dagen i Bhutan och den ägnade vi åt Tigernästet utanför Paro. Tigernästet är ett kloster som är byggt på en klippvägg runt en grotta där munken som introducerade buddismen i Tibet och Bhutan stannade och mediterade i tre månader på 700-talet. För att komma dit är man tvungen att vandra från ca 2600 m.ö.h. till ca 3100 m.ö.h. längs en stig som slingrade sig uppåt. Det var en ganska jobbig vandring som tog över sex timmar inklusive fika, lunch och guidning i klostret.
Dagen har mestadels bestått av bussfärd längs bergsidor med serpentinvägar som höll på att underhållas med många stopp och skumpig färd som följd. Vi stannade vid Dochu La-passet som är drygt 3000 möh. Tyvärr så var det en del moln som skymde utsikten. Nästa planerade stopp var vid fertilitetstemplet Chimi Lhakang, där en gudomlig galning från Ralungklostret i Tibet slog sig ner på 1400 talet. Enorma fallosar var målade på husen omkring templet för att hedra denna gudomliga galning.
Nästa stopp var vid fortet Phungthang Dechen Dzong ett vackert fort som anlades 1637. Fortet var en administrativ enhet som verkade fram till mitten av 1900 talet då all administrativ ledning för Bhutan flyttades till Thimphu.
I morse åkte vi till indiska ambassaden för att ordna transitvisum till Dehli för hemresan. Några blanketter behövde kompletteras, sedan fick vi skriva på en gång till och klistra på ett större foto samt lämna ifrån oss våra pass. Vi kommer att få tillbaka våra pass med viseringar när vi passerar utanför Thimphu på tillbakavägen till Paro.
Under resten av dagen hann vi med att besöka en yrkesskola för hantverk, en fabrik för hantverksmässig tillverkning av papper, en nybyggd sittande jättebuddha, en stupa över den tredje kungen av Bhutan, pilbågsskytte och till sist den stora Dzongen varifrån Bhutan styrs administrativt och religiöst.
I dag lämnade vi Nepal för att flyga till Bhutan. Vi flög med ett litet propellerplan, ATR-42, och rutten är en av de mäktigare i världen. Marschhöjden var ungefär i samma nivå som de högsta bergstopparna och trots att det var lite molnigt kunde vi se tre av de fyra högsta bergen i världen: Mount Everest (1:a), Kanchenjunga (3:a) och Lhotse (4:a).
Efter Kanchenjunga och Sikkim kom vi in över Bhutan där vi skulle landa på Paro flygplats i den västra delen av landet. Inflygningen till flygplatsen tillhör en av de mest spektakulära i världen med en brant inflygning som följer olika dalgångar och som avslutas med en brant högersväng följt av en brant vänstersväng på bara något hundratal meters höjd omedelbart följt av touch-down. I samband med girarna på slutet flög man så nära bergsåsar att det nästan gick att se vad de åt för lunch i husen...
Från Paro åkte vi buss i knappt två timmar till huvudstaden Thimpu där vi ska bo i två nätter.
I går åkte vi tillbaka till Katmandu och besökte den viktigaste Hinduiska platsen i Nepal, Pashupati, och den buddhistiska Boudha Stupa. Igenom Pashupati rinner en å som fortsätter ner till Indien, där den heter Ganges. Floden är lika helig i Nepal och när vi var vid Pashupati pågick två likbränder vid flodkanten. Övre delen av Boudha Stupa blev skadad av jordbävningen i april och den var nu nedmonterad för att kunna återuppbyggas.
På väg in i Katmandu märktes den pågående bränsleblockaden tydligt, det var mycket mindre trafik än normalt. Bredvid vägen var det kilometerlånga köer av bussar och personbilar till bensinmackarna där det inte fanns något bränsle. De bussar som ändå rullade var överfulla med resenärer, så överfulla att även taket ofta var fullt med folk. Andra konsekvenser av bränslebristen som påverkat oss är att restaurangerna ofta har begränsade menyer på grund av brist på råvaror samt att hotellet vi bor på inte kan tillhandahålla varmvatten, eftersom de inte fått tag på den gas som krävs för att värma vatten.
I dag promenerade vi in till Durbar Square och tittade på tempel och det gamla kungapalatset. Mycket i Durbar Square, som är ett världsarv, är mer eller mindre skadade av jordbävningen i april. I övriga Katmandu är det bara enstaka hus som rasat eller är skadade av jordbävningen. I eftermiddags shoppade vi souvenirer och rakade oss hos en barberare.