I morse blev det en tur till Templet Pekor Chode och den stupa som Nepal räddade undan kulturrevolutionen. Det fanns många fina gamla målningar i templet som tidens tand hade tärt på dem, sot från jaksmörslampor och vatten hade runnit efter väggarna. Däremot så fanns det fina buddor och många tibetaner som kom och gav gåvor. Stupan var tyvärr under renovering och toppen var täckt med byggnadsställningar. Men in och upp i den kom vi iallafall. Därefter blev det en promenad igenom den gamla staden där man bodde som förr med djur på bottenvåningen och människorna bodde på övervåningen. Sedan gick färden vidare till Shigatse där vi ska bo i två nätter.
I morse lämnade vi Lhasa för en heldags bussfärd till Gyantse. Vi började med att klättra ungefär tusen meter längs en serpentinväg upp till passet Kamba La på 4794 meters höjd. Efter det åkte vi längs den turkosa sjön Yamdrok Tso tills vi klättrade över nästa pass, Karo La, på 5045 meters höjd.
Strax efter Karo La svängde vi av vägen för att besöka klostret Ralung. Detta kloster har historisk betydelse både för Tibet och Bhutan. Ralungklostret besöks mycket sällan av turister och vi hade turen att får vara med en stund under en initiationsrit för nya munkar. Det var en speciell tillställning där förutom klostrets munkar även munkar och nunnor från andra kloster var samlade. Det hela leddes av Kenchen Tulku, en inkarnation av en framstående lama som levde för länge sedan. De blåste i horn, slog i cymbaler och på trummor samt mässade mantran. Det var även det en mycket mäktig upplevelse. Munkarna tillät oss också att fotografera, vilket inte är så vanligt.
Bredvid grusvägen ner från Ralungklostret fick vi se en flock av den mycket sällsynta tibetanska getgasellen som betade en bit in från vägen.
I förmiddags åkte vi till Dalai Lamas sommarpalats, Norbulingka. Under somrarna flyttade de olika Dalai Lama från Potala ut till Norbulingka som ligger i utkanten av Lhasa. Vi tittade på den sjunde och fjortonde Dalai Lamas sommarpalats varav det senare var det mest intressanta. Trots att man ändrat lite i huset på senare år gav det ändå en inblick i hur den nuvarande Dalai Lama bodde innan han flydde från Tibet 1959. Vi kunde bland annat se en radioapparat skänkt av Sovjetunionen och en tavla skänkt av Indien. Därefter åkte vi till ett hantverkscenter som startade som ett projekt för att bevara tibetansk hantverkstradition.
På eftermiddagen hade fri tid och då vandrade vi till torget framför Potalapalatset och tog några bilder och sedan skrev vi vykort. Till lunch åt vi en mycket stark och god nudelsoppa på en liten kinesisk restaurang där menyn bara var på kinesiska. Vi beställde genom att peka på några andra lunchgästers mat. Vi bjöd restaurangpersonalen på god underhållning när vi försökte fånga de hala risnudlar med våra ätpinnar...
Just nu försöker vi ladda upp fler bilder i fotoalbumet men har lite problem med internetuppkopplingen.
I morse gick vi tillbaka till Jokhangklostret i gryningen för att i lugn och ro titta på alla människor som gick khora medsols runt klostret.
Mitt på dagen åkte vi till Potalapalatset, en av höjdpunkterna under vistelsen i Lhasa. Vår lokala guide hade bokat en tid när vi skulle vara vid den andra entrén uppe på det 130 meter höga palatset. Vi var registrerade med passnummer och passen kontrollerades noga mot biljetten vid den första entrén. Vid den andra entrén 45 minuters klättring senare fick vi våra "souvenirbiljetter" som vi fick ta med oss. När vi kommit in fick vi inte fotografera, ett förbud som noga övervakades av munkar i varenda rum.
Potalapalatset är en tretton våningar hög gigantisk stenbyggnad med över tusen rum. Vår vistelse där var strikt begränsad till en timme och vi fick bland annat se den fjortonde Dalai Lamas mottagningsrum och olika ceremoniella rum. Vi passerade också stuporna där femte till trettonde Dalai Lama ligger begravda. Potalapalatset är ett mycket mäktigt byggnadsverk och det känns fantastiskt att äntligen ha fått vara där.
Efter en sen lunch åkte vi till Seraklostret i utkanten av Lhasa och fick se när de munkarna debatterade med varandra två och två på det typiska sättet för Tibet.
I förmiddags besökte vi klostret Jokhang i Lhasa. Vårt hotell ligger bara tio minuters promenad från Jokhang, så vi gick dit tillsammans. Jokhang är ett mycket populärt turistmål, samtidigt som det är en viktig plats för tibetaner att göra pilgrimsfärd till. Som tur är är det inte högsäsong för turister så det var max en handfull västerländska turister där förutom oss och väldigt få kineser.
I klostret gick vi en khora, det vill säga ett varv medsols i byggnaden. Där tittade vi på många statyer på viktiga personer i den tibetansk buddistiska historien samtidigt som vår reseledare berättade om dem. Många statyer var återskapade eller restaurerade på senare tid eftersom originalen blivit sönderslagna. Som betalande turister gick vi förbi den mycket långa kön med tibetaner som skulle in och be och offra yaksmör i klostret. Inne i klostret gjorde dock vi vårt bästa för att inte störa pilgrimerna. På taket av klostret hade vi en fin utsikt över Lhasa med Potalapalatset i bakgrunden.
När vi kommit tillbaka ut ut klostret gick vi den drygt en kilometer långa khoran runt Jokhang i stadsdelen Barkhor tillsammans med tusentals tibetaner. Det var mycket spännande att titta på alla dessa människor från olika delar av Tibet med vackra utsmyckningar och fina kläder. Tibetanerna var för övrigt minst lika fascinerade av oss som vi var av dem. Vi blev helt enkelt uttittade av många tibetaner. En i vårt resesällskap fick vara med på en selfie som en pappa med en liten pojke på drygt ett år ville ta...
Nu har vi kommit fram till Lhasa efter 42 timmars tågresa från Chongqing. Vi bodde fyra och fyra i förstaklasskupéer, även kallade soft sleeper. Det har dock inget att göra med sängarnas mjukhet, madrasserna var stenhårda helt enligt normal kinesisk modell. I varje kupé fanns en termos som man fick fylla på med varmvatten i korridoren. I restaurangvagnen åt vi två frukostar och en middag med vällagad god kinesiskt mat.
Resan gick genom ett omväxlande kinesiskt landskap, vi åkte i alla fall tåg i närmare 400 mil. Vi började resan norrut i mörker men första morgonen passerade i Xian och åkte sedan västerut i 20 timmar. Landskapet gick från bördigt till torrt och sedan lite grönare igen, omväxlande mycket kuperat med många tunnlar till mindre kuperat. Hela tiden åkte vi sakta uppför och på kvällen åkte vi över en höjd på 3200 meter. Vid midnatt började den riktiga stigningen från 2700 m till 5000 m över havet när vi vaknade vi sjutiden på morgonen. Tågfärden fortsatte sedan över tundran på mellan 4500 till 4800 m höjd i 6 timmar. Under tiden såg vi många jakar och små tillfälliga bosättningar för herdarna. Mycket vackra vyer.
Nu har vi checkat in på Yak Hotel och i kväll ska vi äta gemensam tibetansk middag.