Med en natts förlorad sömn tog vi lite sovmorgon i morse. Efter en god och stadig frukost knallade vi in till centrum, en promenad på knappt två kilometer enkel väg. Stora kameran åkte fram och det blev några bilder på
...
I går flög vi tillbaka till Saigon på förmiddagen. När lunchen var avklarad var det dags för den sista gemensamma aktiviteten på resan, nämligen en rundtur till fots genom staden. Vi började med att besöka War Remnants Museum, ett museum som huvudsakligen berör USA:s krig i Vietnam närmare bestämt perioden från självständighetsförklaringen 1945 till amerikanerna drog sig tillbaka 1975 och ett enat Vietnam bildades. Museet visar främst krigets otäckheter ut Vietnams perspektiv och de grymheter amerikanerna genomförde. Vi konstaterade att mycket hade ändrats i museet sedan vi var här 2003, bland annat fler våningar och fler fotografier. Dessutom hade de målat om utställningens alla amerikanska stridsvagnar, flygplan och kanoner.
Vi vandrade förbi några platser till, bland annat Självständighetspalatset och huvudpostkontoret. Det senare var också ett återbesök och en reflektion vi gjorde var att det var mycket mer turister där nu än 2003. Vi bröt upp den gemensamma rundturen den stora marknaden Ben Thanh och på väg tillbaka till hotellet blev jag och Niclas tillfrågade om vi ville bli intervjuade av några grupper som övade engelska. Det tackade vi ja till och blev sittande i närmare en timme och svarade på frågor om Sverige. Det var mycket intressant.
Senare på kvällen hade vi en gemensam middag där vi hade avtackning av vår reseledare Linh där alla i gruppen med egna ord tackade Linh för hur han guidat oss genom Vietnam. Hans guidning har varit faktamässig med historiska händelser och platser, men han har också förklarat hur det var och är att leva i Vietnam, både politiskt och hur vardagen ter sig för många. Dessutom har att berättat många historier om sig själv och hans familj som betytt mycket för oss.
Gårdagen började med att vi orienterade oss till ett tempel som låg på en kulle med utsikt över staden och viken där fiskebåtarna låg förtöjda. Detta tempel var vackert med många blommande träd och buskar runt omkring på tempelområdet.
Under en dag på en ö ingår förstås även strandliv med bad också. Efter lunch drack vi vietnamesiskt iskaffe och åt en stor gul mango som hade en fantastisk smak. På kvällen gick alla i sällskapet till en restaurang där vi åt diverse olika fiskrätter och bläckfisk. Detta sköljdes ner med restaurangens egentillverkade smaksatta risvin.
I går besökte vi några av de olika fängelserna på ön som fransmännen byggde under kolonialtiden och som amerikanerna hann låta bygga i början av 70-talet. Man hade bland annat mer normala fängelser där fångarna hölls fastkedjade i stora salar tätt intill varandra, men där man också hade mindre celler där man ändå packade ihop fler fångar än som kunde ligga bredvid varandra på golvet.
Vi besökte och de fängelsekomplex som kallas tigerburarna. De var små celler med galler i taket. Genom detta galler kunde fångvaktarna tortera fångarna på olika sätt genom att kasta ner olika saker på dem, bland annat osläckt kalk. Amerikanerna hann både riva tigerburarna och bygga egna för att hantera motståndarna i Sydvietnam.
Senare på eftermiddagen gick vi en promenad i djungeln med förhoppningen att komma fram till den norra stranden på ön. Vi blev dock stoppade på grund av att de byggde en väg och höll på med sprängningsarbeten. I stället klättrade vi upp till en grotta med ett altare tillägnad Heliga Maria.
Idag tog vi flyget till Con Dao som ligger 15 mil utanför fastlandet i Sydkinesiska sjön. Vi fick flyga ett turbopropp-plan som är konstruerat av italienare och fransmän (ATR 72), men vi kom fram iallafall. Landningen på ön var lite speciell, man såg havet för att sedan se land och ta mark direkt. Landningsbanan skär igenom hela ön och avslutas med sandstrand i bägge ändarna.
Här är det en stor kontrast till Saigon, nästan ingen trafik och breda gator och ingen turistförsäljning av souvenirer. Det är nästan ingen som kan engelska och det är en väldigt avslappnad attityd här.
Nu har vi kommit ner till områdena vi besökte i januari 2003, nämligen Mekongdeltat och Saigon (Ho Chi Min-staden). I morse gick vi upp redan kl 05.30 för att en timme senare kliva ombord på en båt vid vårt boende som tog oss till den flytande marknaden utanför Can Tho. Vi åkte i ungefär en kvart på små bifloder innan vi kom fram till den flytande marknaden.
Vi åkte runt och sedan igenom marknaden som inte direkt är till för turister utan är en grossistmarknad där försäljarna köper in varor från småodlare på dagen som sedan säljs till restauranger eller småförsäljare på morgonen dagen efter. Vi såg ananas och vitkålshuvuden langas över till mindre båtar i många tiotal efter att priset förhandlats klart.
En sak slog oss efter ett tag, marknaden var mycket mindre i dag än för 15 år sedan. Dessutom var det mycket mindre fraktbåtar på Mekongfloden jämfört med förra gången. Linh berättade att det är mycket billigare i dag att köra varor på lastbil och handla med varor på land jämfört med att investera i en båt och åka runt på bifloderna och handla upp varor och sedan sälja på marknaden. Vägar har blivit bättre och broar har byggts.
Även Saigon har ändrats. Vi har förresten valt att benämna Ho Chi Min-staden Saigon, eftersom staden kallas det fortfarande av många i Vietnam. Det är många fler bilar bland motorcyklarna i trafiken, höghusen är fler och byggnaderna mer moderna. Kvällslivet upptäckte vi också är mer intensivt med många pubar och blinkade skyltar som definitivt inte fanns för 15 år sedan.
Vi lade till ett nytt land i vår lista över länder där vi ätit på McDonalds. Den lokala specialiteten McRoyal inmundigades till lunch tillsammans med gratis dipsåser som till exempel chilisås med vitlök. McDonalds fanns inte i Vietnam för 15 år sedan. I dag finns ungefär sex restauranger i Saigon och den första i Hanoi öppnade i lördags!
Det blev dags för ytterligare en tågresa under denna tripp i Vietnam. Vi den startade från Da Nang strax efter 13.30 i går och kom fram till Saigon 05.40 i morse. Under denna tågresa fick vad vi vet inga besök av möss. I Saigon åt vi frukost bestående av baguette med omelett smaksatt med chili och koriander, till detta blev det en kopp starkt vietnamesiskt kaffe. Stärkta av frukosten åkte vi ut genom Saigons trafikkaos och mot Can Tho, största staden i Mekongdeltat. Under eftermiddagen fick vi en lektion av vår guide Linh som visade olika fruktträd och andra grödor som växte längs vägen utanför vårt homestay.